ELISABET NILSDOTTER

Blev ca 64 år.

Familj med JAKOB Bertilsson Mäkeläinen Muhoinen (1600 - 1661)

Noteringar

Mujainen el Muhoinen Fo Sörhörken i Grangärde Bott Bringsjöberg iGrangärde 35-37, Håvberget 37-61, ft Sandsjön, död 1679vb37 Far: Nils Matsson (f.78 d.66) GmI Jakob Bertilsson f.10 år 37 GmII Skytt Lars Larsson iSandsjön år (61) Bror: Per (f.09) i Sörhörken, som bodde i Bringsjöberg.Hon är nämnd i Nås domb 57 Enl Grythytte domb 76 anklagas hon för att söka vidskepelse hoslappfolk och hon erkänner att i 8 års tid brukat löfweri; hon får böter och skamstraff i kyrkan



Mats Erikssons "Säfsen personförteckning 1570-1759"





OBS! Nedanstående gäller Mats styvmor från sju års ålder, Elisabet Nilsdotter, om ovanstående är korrekt. I boken Hällefors socken, av Nils Helger, 1945, skriver Helger i kapitlet om Vidskepelse: Den till "gren och galga" för tjuvnad dömde Mattes Jacobssons mor var år 1676 av sin man Skytt-Lars Larsson - med vilkenhon var omgift - anmäld till rätten för att han hos henne funnit en "Lappespåre". "Hwad hon giordt med dhen må hon weeta. Hustrun tillstodh sigh hafft samma Lappe spåre, och dhen fått af Lappefolck, somreste kring om landetför 8 åhr sedan. Säijandes sig förr fått stoor skada på sin Boskap af wilddjur och derföre måst frågat wandrings folck effter Boot, då hon fick samma spåre, och sedan intet haft någon skada på sin Boskap och mera wet hon intet något ondt medh den, hwilken war gjort af koppar med någre Mässingskiedjor uthi. Resolutia: Alldenstund Lars Larssons hustru i Sandsjön tillståår sigh sökt effter widskepelse hoos Lappefolck och fått af dem lappespåren, den hon bekiänner sigh i åtta åhrs tijd hafft och brukat der medh löfweri; dy befinner Rätten skiäligdt, att hon straffas denne gången för sitt förseende medh 40 markers Silfwermynt. Anseende 1665 åhrs Sabbatsordning 20 Punkt, och i öfrigt Remitterashon till det wyrdiga PredikoEmbetet att för sitt förseende umgälla." Utom böterna fick hon alltså undergå skamstraff i kyrkan. Det var hårda straff, ty att en okunnig finngumma i sin nöd över att "odjuren" rev hennes förnämsta egendom, boskapen, sökte bot hos det hemlighetsfulla vandringsfolket må väl inte anses märkvärdigare eller brottsligare, än att folk nu för tiden vänder sig till spåkäringar och kvacksalvare. -------------------------------------------------------------------------------- Källor 1) Säfsen personförteckning -1725, Mats Eriksson

Källor