ESKIL Maximinus LINDHOLM

Elmontör. Blev 69 år.

Noteringar

Modern 29 år. Dopvittne: Soldathustrun Augusta Charlotta Krantz i Vreta.

Mamman lärare från Hudiksvall.Lämnades in på järnvägsstationen i Storvreta den 28/5-1889. enl. sonen Helge Lindholm.

Eskil bode först på Storvreta järnvägsstation hoss stationsinspektorn Gustaf Theodor Holmgren med fru och 2 barn.

HFL 1887-1890 Ärentuna, AID: v127454.b169.s161

Dräng hos Karl Fredrik Grandin iStorvreta (1910 års folkräkning)



Det står i en av kyrko- böckerna förÄrentuna församling, att gossebarnet Eskil Maximinius lämnades in på järnvägsstationen iStorvreta den 28 maj 1889 och att därvarande stinsen och dennes hustru tog hand om detlilla barnet. Han fick sedan stanna hos dem i cirka 1 år till juni 1890, då gossen lämnades inpå ett barnhem i Uppsala. Enligt den muntliga traditionen tog en familj i Storvreta hand omgossen men vårdnaden i den familjen var under all kritik. Då en grannfru kom och fick se ivilket bedrövligt skick barnet befann sig, ordnade hon och hennes make om att de ficköverta vårdnaden av Eskil. De fick sedan adoptera honom. Dessa makar var muraren KarlFredrik Lindholm och hans maka Matilda .Den som släktforskade åt mig påstod, att det i Storvreta inte fanns någon lämplig amma åtbarnet. Han tror, att barnets biologiska mor fick bo tillsammans med sitt barn och kunde dåamma det. Det stämmer också in på den muntliga traditionen som säger, att modern boddetillsammans med sitt barn på stationen i Storvreta cirka 1 år. Den säger också att stinsenvar en släkting till modern, vilket jag inte vet. Stämmer det kan man förstå, varför Hilda,som min farmor hette, fick föda sitt barn i hans familj och bo där under 1 år. Barnet är minfar och modern alltså min farmor. Eskil Maximinus växte upp i en familj, där mamman och pappan var gamla och syskonen merlämpade som föräldrar åt honom. Det sägs att en av döttrarna, Edla, var den som blev sommamma åt Eskil. Henne minns jag ganska bra, då hon ofta var i vår familj även när jag hadeblivit vuxen. En systerdotter, Rossie, som var i pappas ålder, var även hon ofta hemma hososs.Pappas biologiska mor, Hilda Bergstreöm hade brevkontakt med sin son, när denne kundeläsa och skriva. Jag har en del av breven från henne. Av dessa och den muntligatraditionen förstår man att hon fick ett mycket svårt liv. Det började tillsynes bra. Hon fannen man i Hudiksvall som hon gifte sig med och de fick en son: Rudolf, men redan efter ett årdog hennes man och hon stod ensam med sonen. De bodde tidvis hos en äldre syster tillmodern, Hanna. Man kan nog säga att sonen Rudolf fick sitt hem hos sin moster. Denne varen utexaminerad lärare, till att börja med en ambulerande sådan. Enligt farbror Rudolf, somjag lärde känna, när han var pensionär, var också hans mor, min farmor utexamineradlärare men det finns inga bevis på det. Efter det att hon blev änka tycks hon inte ha haftnågon tjänst, kunde bero på att hon hade ett så kallat oäkta barn. Hon blev också sjuk ilungtuberkulos och dog på ett fattighus.Pappa fick aldrig reda på vem som var hans far och jag tror, att han hela livet var ledsenöver det. Farbror Rudolf berättade för mig, att han som liten pojke fick följa med sinmamma till en mycket fin man. Av samtalet mindes han, att mannen hade sagt: - Jag harbetalat dig en summa och det får vara nog med den och det skall du veta, Eskil kommeraldrig att få reda på vem som är hans far. Som sagt det fick han inte heller och jag vet likalitet vem som är min farfar. Man kan tycka att farmor kunde ha berättat det men det kanskefanns någon hotbild med i det hela. Det verkar som att mannen i fråga hade mycket stormakt. Min sagesman påstod, att inget stod i kyrkoböckerna om min farmor från det, att honlämnade skolan i Hudiksvall och till det att hon gifte sig. Det emellan verkar vara utsuddat.Man skulle på inga villkor få reda på något om henne under en viss tid. Pappa fick börja arbeta som bonddräng. Det trivdes han inte med. Han van- trivdes ochblev sjuk. En tid vårdades han på det kända vårdhemmet Sätrabrunn i Västmanland. Hangick sjukskriven en tid. Under den tiden började man elektrifiera Storvreta. Den elektrikersom stod i ledningen för arbetet var Edvin Holmin . Denne hyrde ett rum hos min morfar isamma hus som vår familj bodde. Pappa och Edvin blev goda vänner och pappa börjadefölja med Edvin och kunde så småningom vara med och hjälpa till med arbetet somintresserade honom mycket. Han lärde sig mer och mer av det elektriska arbetet ochbörjade läsa en del kurser vilket slutade med att han fick behörighet att utföra elektriskaarbeten på egen hand. Han blev så småningom anställd som huvudmontör i Gamla Uppsalaelektriska distributionsförening. Han startade en egen elektrisk installationsfirma som handrev till sin pension. Han efterträddes av sin äldste son Theodor och sonson Hans – Ove. .Denne blev sedan lärare i en yrkesskola. Även jag arbetade en tid som elektriker. Pappavar duktig och ansedd inom sitt yrke. Under flera år var han med i styrelsen för Svenskaelektrikerförbundet EIO.Pappa var mycket vig och välgymnastiserad. Jag minns, att han i samband med att hanfyllde 50 år visade, att han kunde både stå och gå på händer samt göra frivolter. Detkunde inte något av hans barn göra. ¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿Pappa gifte sig med Signe Maria Grandin. De fick tillsammans 8 barn varav 2 lever, jag ochmin 12 år yngre bror Åke. Själv heter jag Helge Oskar Vilhelm Lindholm. Pappa påstod attjag fick namnet efter en adoptivbror till honom.Helge

BU 1959-05-23 Uppsala läns norra domsaga, AID: v811279.b3290.s335

Källor