MÅNS LARSSON

Bonde. Blev högst 79 år.

Familj med ANNA PERSDOTTER (1696 - 1788)

Noteringar

HFL 1750-1761 Gräsö, AID:v124559.b49.s42, v124559.b13.s7

Bouppteckning 1774 Frösåker, AID: v161039a.b2210.s68

Måns Larsson ifrån Norrboda, war född till werlden ibidem wid pass år 1695 af ärlige och Christeliga föräldrar, Fadren i lifstiden Bonde därsamastädes ärlige och Beskedelige Lars Månsson och Modren gudfrucktiga och dygdesama Brita Hansdotter, hwilcka straxt efter undfåendet af denne sonen, i ackt togo det ena nödiga med honom och befordade honom till det heliga dopet, uti hwilcket han blef uptagen i guds Barnastal och till Jesu medarfinge gord, lärde honom ock äfwen den tidens sätt de stycken, som höra till guds kännedom och christen-dom, hos dessa sina kjära föräldrar war han äfwenwäl ständigt wistande, med hwilckas goda minne han ingick uti ett kristeligt ägtenskap med sin nu uti sorgen efterlefwande kjära hustru, gudfrucktiga och dygdesama hustru Anna Pehrsdotter, D. 1 Januarii 1721, med hwilken han uti ägta tro och kärlek sammanlefwat uti 53 år och 4 månader, och har Herran wälsignat deras ägtenskap med 6 Barn, 3 Soner och 3 Dottrar, af hwilcka 1 son och 1 dotter uti sin späda Barndom med döden afgått och de 4 öfrige ännu lefwa, och med Herrans sorg beledsagadt sin Hulda fader på denna dagen til sin graf. Wår sälla döda har uti sin wälmagt och in till sena åldren haft att fägna sig af en god hälsa, så att han med munterhet kunnat skjöta sina sysslor. Men sedan han för 5 år sedan hade den olyckan att gjöra ett farligit fall utu sin wäderqwarn; så fick hans hälsa en swår stöt, så att han altsedan klagat öfwer swår wärck uti sin kropp och dofwent eller lamhet uti sina leder. Men som åldren tillika ju mer och mer förswagade hans krafter och det förra onda håf honom så smärtfulla känningar i hans kropp, så war ej underligit, at hans kropps hydda wart ju mer bristfällig och lutande och at den, ju mer och nalkades till sitt fall. Han lades således neder på sin sotesäng för något mer än månad Sedan, då hans swaghet wardt så stor, at hwarcken hans lemmar eller sinnen kunde mer gjöra sin tjänst. Emedlertid som han långt för detta hade märckt, at han hunnit till sitt mål och grafwen war för handen underlät han icke at hjerteligen sucka och bedja till sin gud, om en nådig förlösning ifrån detta sitt elände äfwensom han ock icke långt förrut till sin tros styrcka och närmare förening med sin frälsare annammade H. Jesu H. Nattward, hwilcken hans h.tans Bön och trängtan den gode guden nådeligen hörde, då han d. 3 thennes (majii) stilla afled och insomnade sedan han här werlden hade lefwat uti 79 år. Votum. I testamentet är till kyrckan gifwit 2 daler och till de fattiga 1 daler.



Källa: Dödbok Gräsö, AID: v124581.b37

Källor