ERIK MATSSON

Blev högst 46 år.

Barn med  

Barn med MARIT MATSDOTTER

Barn med MARIT PÅLSDOTTER

Noteringar

Erik förekommer, i likhet med sin far, ofta i domböckerna. Än som han sitter i Nora fängelse, rymmer han och gör sig skyldig till lönskaläge eller våldtäkt. 1687 hade han t.ex. våldtagit ''konan'' Marit Mattsdotter från Tomsjön ''valborgsmässotiden uti skogen mellan bägge Mångstorpen''. Enligt kvinnans vittnesmål hade Erik, sedan han fått veta, att hon var med barn, rått henne ''att mörda och rymma bort på annan ort''. Hon hade emellertid fött barnet och låtit det leva. I Hällefors doplängd för 1688 finns också mycket riktigt en anteckning om en oäkta son till Erik Mattsson, kallad ''Mattes''.Även 1686 finns anteckning om en oäkta son till Erik, med samma namn som fadern. Detta barn uppnådde vuxen ålder. Det är inte omöjligt, att det alltjämt finns ättlingar till Erik Mattsson.För tre resor lägersmål dömdes Erik av vintertinget 1689 till ''6 års landsflykt''. Men i protokollet är antecknat, att han redan året innan av tinget i Nora dömts ifrån livet. Domen har dock inte gått i verkställighet. I stället framgår det av rättsprotokollet 1697, att han avtjänat straff på Marstrands fästning.När Erik Mattson efter strafftidens slut kommer tillbaka till Mången, är hans syster Anna gift med Lars Olsson, av släkten Puuroinen från Drafsen i Nås finnmark. Erik finner sig av svågern ha blivit utträngd från hemmanet. Vid vintertinget 1697 kärade han därför till denne och krävde, att också han skulle få ''inträda på hemmanet''. Han klagade också över, att Lars skulle ha ''uppskurit någon hans fallråg''. Rätten ville för sin del inte tillåta, att fler trängde sig in på hemmanet, ''än hemmanet till nytto är''. Kunde parterna ej sämjas, remitterades de till landshövdingen. Tre av nämnden fick i uppdrag att utreda förhållandet mellan Erik Mattsson och hans svåger Lars Olsson. Tydligen hade saken utfallit till Lars Olssons förmån, då i mantalslängden 1698 han och Matts Mattsson ensamma står upptagna för hemmanet. Vid tinget i Grythyttan i februari 1705 står Erik Mattsson åtalad för tidelag, ett brott som enligt lagen medförde dödsstraff. Det var svågern Lars Olsson, som hade angivit honom. Han berättade, att han och hans hustru Anna Mattsdotter dagen före Mattsmässan, d.v.s. den 20 september, hade kommit roende över sjön på väg till Matts Mattsson, som bodde där Petterstället nu ligger. De skulle hämta hästar, som Lars Olsson skulle ha med sig till Örebro, och dessa betade i en hage väster om sjön. När de bar upp sadlarna, som de haft med i båten, fick de se Erik Mattsson, som höll på att binda sitt sto ''på andra sidan om gärdesgården''. Lars Olsson och hans hustru Anna gick då upp till Matts Mattsson. När sedan Lars Olsson kom tillbaka för att hämta sina hästar, ''blev han varse Erik Mattsson ståendes bak för stoet på en sten pass ett halvt kvarter hög och backen lutade utföre''. ''Han lade händeren fram på ryggen på stoet och stod i full gärning med henne, rörandes kroppen som till en sådan vederstygglig gärning''. Erik försvarade sig med att Lars Olsson angivit honom för avund. Han hade endast stått och dragit tagel ur stoets svans till fågelsnaror. Tre dagar efter det, att denna anklagelse tagits uppi rätten, inberättades det, att Erik Mattsson under natten ''strukit av sig handklövarne och bortgått''. Han hade sedan sitt tillhåll vid Mången, tydligen fruktad av sina släktingar.I slutet av juli inträffar så de dramatiska händelser, när Erik mister sitt liv. Därom berättar en rad vittnen utförligtenligt protokollet vid vintertinget 1706.Enligt Lars Olssons vittnesmål hade han varit hotad till livet av svågern, som sagt, ''att om han intet rymde till Noriget och därigenom toge saken på sig att han har ljugit, skulle han taga livet av honom''.Vid olsmässotid mot solnedgången, d.v.s. omkring kl. 9 på kvällen, var enligt vittnesmålen Lars Olsson, hans hustru Anna och svågern Gösta samt ett par ''pigor'' sysselsatta med att slå gräs utefter sjön. De båda pigorna, Maria Larsdotter och Ingrid Larsdotter, systrar till varandra, befann sig ett stycke upp i skogen, ''vid pass två bösseskott'' från älven och bröt löv. Att Lars Olsson hade en dotter vid namn Maria, född 1699, finns belagt. Hon har alltså vid ifrågavarande tillfälle varit omkring sex år. De båda pigorna kan ha varit döttrar till Lars Olsson, vilket också benämningen ''Larsdotter'' tyder på. Själv befann sig Lars Olsson i en ''ekestock'' ute i Mångsälven för att med lie slå fräken. Mitt under denna till synes idylliska skördescen kommer Erik Mattsson roende över sjön ifrån västra sidan, där hans bror Matts och hans mor bodde, och där han själv höll till. Gösta Mattsson berättade under vittnesed vad som nu hände:Lars Olsson var i sin ekestock och hölt på att skära fräken, så kom Erik roendes in till Lars Olsson emellan landet och honom, vilket Lars Olsson intet märkte förrän han var inpå honom, efter älven där krökte och så fattade Erik i åran och att slå där med Lars Olsson i huvudet, då Gösta ropade: Erik, akta eder i Jesu namn, vad I gören! Så råkade han Lars Olsson, som i detsamma vek sig undan och sprang i älven och tog sin bössa med sig, i sidan, så att han därefter såg Lars Olsson vara svullen. Strax bockade sig Erik Mattsson efter sin bössa, den han icke vet för häpenhet skull att säga om han fick utur hölstret. Lars Olsson då han sprang ur ekestocken sank ned i vattnet och dyen till byxelinjen och vände i det han kom i vattnet på sig att se vad Erik Mattsson ville taga sig före, och då han grep till bössan, sköt Lars Olsson till och träffade så Erik Mattsson i lifwet och dermed sprang Lars Olsson uhr wattnet åth skogen, men Erik Mattsson ropade då på Gösta och bad honom hjälpa sig, men Gösta fruktade för honom, att han skulle göra honom något ont ...Gösta och Maria Larsdotter förde den skadade Erik över sjön till västra sidan med Lars Olssons ekstock. Sedan hjälpte de honom upp till Matts Mattssons torp och skickade efter hans mor, Anna Olsdotter. Enligt ett vittnesmål har han då bett,att hon ''för Jesu namns skull ville giva honom till det han brutit henne emot''. Ett annat vittne hade hört honom säga: ''Gud förlåte mig mina synder.''Nästa dag slutade Erik Mattsson efter svåra plågor sitt oroliga liv. Rätten frikände helt Lars Olsson, då han ansågs ha ''detta dråp gjort trängder och av rätta livsnöd''.Källa: Per Jonsson

Bosatt: Hällefors (T), Mången, Östra torpet .