Karl Petter JANSSON

Torpare, dagkarl. Blev 50 år.

Familj med Stina Maria PERSSON (1855 - )

Noteringar

I 'Finnmarken förr och nu', nr 1 och 2 1998 återges Maja Forslunds intervjuer 1926 och 1930 med Johanna Fjellstedt, född 1865. Johanna var tremänning till min farfar - Karl Emil . Hennes farfar hette Nils Matsson ("Nils Massa") och var bror till Karl Emils farfar Jan Matsson ("Jan Massa"), som dog 1876.Hon växte upp hos sin farfar i Mången, och här är lite av hennes berättelse om hur det var i Mången omkring 1870-1885, dvs under den tiden som Karl Petter bodde här, och min farfar föddes. Mina kommentarer inom parentes. Det är svårt att inse att det varit så befolkat vid Mången som det var, eftersom man nu knappast kan se ett spår av bebyggelse eller åkrar.:"Mångs-gålan sade dom - inte Mångsbyn. Jag skall räkna upp dom (gårdarna) som jag kommer ihåg: Det var "Jan Erks" och "Johannes Jonns" och "Abraham Inges" och sedan var det "Skollärer Tillmans" vid sjöns östra strand. Sedan var det "Gustav Hans" och "Jan Petter Israels" och ett ställe som kallades "Lankbacken" vid sjöns västra sida. Så var det "Gustav Ers" och så ett ställe i norra änden av sjön som kallades "Rickans". Den gubben han var på vatten och bröd för älgskytte. Jag tror det var 28 dygn. Norr därom efter Mångsälven (på västra sidan) var det ett ställe som hette "Jan Mass" och så "Skrädder-Andreas" ställe (en bit upp i skogen på älvens östra sida). Sdan var det "på sista byte" "Jan Påls" (ett par kilometer nordväst om sjön) och söder därom en som hette "Skrädder-Karl" - han var son till Andreas. Sedan var det "Karl Karls" och "Petter Pers" (några hundra meter öster om sjön). Sedan har vi "Jan Petter Källers" (en kilometer norrut längs älven). Farfars (Johannas farfars) "Nils Mass det var norr om "Karl Karls". I södra änden av sjön var det också två ställen "Daniel Ors" och "Erk Mass".Det var fattigt och "uschlitt", men de var snälla emot mig och jag fick lära mig läsa. När jag var åtta år (1873) började jag i småskolan hos skollärare Tillman. Han hade fast skola i Mången. Jag var där i sex år - det var 65 barn i skolan ett år - ja de hade många barn på den tiden!Dihorn hade jag aldrig utan mormor matade mig ned bär och gröt och mjölk eller vad hon hade. Och så tuggade dom bröd och hade i "blaggarstraser" med socker och stoppade i munnen på ungarna - "sôckertusser" kallades dom, det luktade så surt om dom.Det var inte så stora ställen på den tiden. De kunde ha fyra kor på en del ställen och arrendena var fem kronor och när det var tio kronor då var det storslaget, det var så dyrt. Det räckte allt till med arbete för farfar (Johannas) och sönerna - de hade fem milor som de körde fram kolet från till hyttan i Sävenfors - arrendet betalades med förtjänsten från kolningen. Så länge hyttan gick i Silken så körde de dit, men sedan blev det slut på den hyttan och de fick köra halvannan mil och ibland två till Sävenfors."Låg gårdarna tätt? (intervjuarens fråga) "Nej, man såg inte ett lyse ifrån ett fönster. Nog var det en kilometer, ja en halv fjärdingsväg emellan ställena. Tänk, när jag var vid farfars en vinter så hade vi räkning på att inte hade sett en främmande människa på en månad. Den förste som vi såg, det minns jag så väl, det var en jude som hade en häst och kom från Strömsdal klockan nio på kvällen. Han var gårdfarihandlare och han blev kvar på gården en hel dag och två nätter. De fick skotta väg ner till "Mångsgålan" och sedan över sjön fick dom skotta och köra plogväg. En hel dag hade "di jöra". Han hade klänningstyger och vävpackar och färdigsydda byxor. Jag köpte tyg av honom till en särk och det kostade femtio öre per aln."Inredning: "Nej, aldrig fanns det en matta på golvet - "åklästäck" det var vävt av trasor och hemspunnet blångarn till varp. Och inte fanns det gardiner för fönstren. Den första som jag såg hade gardiner var skollärare Tillmans fru."Hur hade ni det i era sängar då? (intervjuarens fråga): "Jo, det var löshalm i sängarna och ett "åklästäck" ovanpå. Och så en kudde med hackad halm eller trasor i, aldrig hade jag några lakan över kudden. Över sig hade man en fäll utav fårskinn. Dom fick man ofta bära ut - det ville gärna bli loppor i de där fårskinnen.""Någon tvåvåningsbyggning det fanns inte i hela byn. Två rum var det - dom brukade säga kök och stuga. Möblerna - nej, "lösör" sade dom. Det var en snedklaff och sedan så stod det ett litet skåp uppe på. Sedan var det ett fyrbent bord med ett säte framför att sitta på när man skulle äta och vid södra fönstret stod det en träsoffa och vid den östra en soffa. Golvtiljorna eller "terdera" var försvarligt breda, en halv aln. Inga mattor på golvet, jo asplöv brukade man strö på golvet till midsommar, annars var det väl inte midsommar om det inte var löv på golvet. Och ett par björkar stod det på var sida om kakelugnen. Och till jul då var det enris på golvet och enbuskar kring farstun."Husgeråd: "Kärlen det var stenfat och träbunkar och trätallrikar. Kniv och sked åt man med. Det var mycket hemsmidda bordsknivar som fanns. Gaffel? Vad skulle man med den till? Men gröt det åt man ur samma fat med träskedar och så stod det en stor bunke med surmjölk på bordet, de åt aldrig sötmjölk till gröt. Farfar han var duktig på att koka motti. Det skar vi i skivor och åt till fläsk med fläsksås. Fläskdopp hade man också till motti. Det var grisflott - men fettdopp det var efter får och kor."Klädedräkt: "De hade särkar av "blaggarsväv" - men kyrksärken den var köpväv - lärft - nu säger dom oblekt domestik. Vi fick lov att ligga borta en natt i Hällefors. Man skall veta att det är tre mil från Silken till Hällefors. Det var ett par gånger på sommaren och så till julotta som vi var till kyrkan."Trädgårdsodling: "Aldrig sade dom trädgård - det fanns fyra krusbärsbuskar hos farfars. Det var bara på ett ställe - hos "Skrädderns" - som det fanns äppelträd. "Men bevar ôss så sur di va!" Det fanns morötter och rötter och rovor - de var söta och goda. Vi hade en liten ärtåker där vi sådde sådana där gulärter. "Resslan" - revorna - dom tog farmor och torkade och hackade och slog på varmt vatten till "sörpe"."Bärplockning: "Aldrig brukade man koka in eller spara bär förr - om man hade några bär så "råstampa" man dom, eller också malade man dom i en bärmoskvarn. Hjortron som det fanns så mycket! "Sôpp" det var de mogna hjortronen. Smultron det kallar en del för "jolbär". Hallon det kallar vi för "fallbär". Blåbär kallades ibland för svälon. Lingon kallades "kröser". Hundbär det kokades "hunnkukkgröt" av, utan socker men med rågmjöl."Vallgång: "När vi var barn och gick vall i skogen och inte visste vad klockan var, då mätte vi skuggan. Vi tog vissa steg och räknade stegen, och lika många steg som skuggan var lång, lika många timmar hade det gått efter klockan tolv. När det led åt kvällningen så började fårens ögon att bli långa - pupillen blir lång. Klockan sju- halv åtta brukade korna komma hem. Dom hade så noga reda på tiden och då fick vallkulla följa med. Korna hade viloplatser på vissa kolbottnar och det var skällkon som bestämde tiden och platsen för det. Ibland lade jag mig med huvudet mot sidan på skällkon, och ibland somnade jag också och vaknade först när skällkon reste sig. Vallkullan hade näverkunt med matsäcken i och en halvstops-butelj med mjölk. Så hade hon "slektaska", det var en "lösprysk" som hon hade på sidan. Vallkullan skulle ha en frisöndag, det var midsommardagen. Vallspöet det skulle vara av björk - alris det skulle man inte få ha, för då skulle korna mjölka blod."(Tidskriften Finnmarken förr och nu utkommer med två nummer per år. Ansvariga utgivare är Nils Holmdahl och Lars-Olof Herou, stadsbibliotekarie i Ludvika)

Källor