PETTER GÖRANSSON
Torpare. Blev 88 år.
Född: | 1852-01-02 Älgviken, Grythyttan (T) 1) |
Död: | 1940-08-04 Granhult, Grythyttan (T) |
Vigsel: | 1879-11-29 Grythyttan (T) 2) |
Noteringar
Utdrag ur Folke Gunnahrs minnesanteckningar i Grythyttans hembygdsförenings tidskrift, Gryhyttekrönika 2000: Plogning, det var långa svettdrypande dagsverken även under min tid på 1930-talet. ... Vid Kråkviken spände vi hästarna för den stora, specialgjorda landsvägsplogen. ... Vid Granhult låg vändpunkten på vår utstakade vägsträcka. Där rastade vi hästarna en stund och under tiden gick vi in till Petter, som bodde där i en röd liten stuga, och tog oss en matbit och en värmande kaffetår. Petter var gammal och svårt värkbruten, satt mestadels på sängkanten, stirrade filosofiskt ut i vinterdiset och profeterade om väder och vind. Med hjälp av lång livserfarenhet och värkande leder lämnade han rykande färska långtidsprognoser. Han hade tydligen varit en både ståtlig och respektingivande person i sin krafts dagar, det märktes tydligt ännu. Och hans jargong var fortfarande mustig och märgfylld så det hettade i öronen. Hans svavelosande ordval var en mångårigt inpräntad ovana men för övrigt var han en lojal och stillsam samhällsmedborgare, som hyste respekt och vördnad för överheten. ... Till sist en liten historia om gamle Petter i Granhult. Petter arrenderade torpet Granhult av Birger Henricsson från Grythyttan. Under sina sista år, då Petter led svårt av reumatismen, brukade Henricsson besöka honom då och då, vilket Petter satte stort värde på. När Frithiof Widgren tillträtt kyrkoherdetjänsten här i Grythyttan tyckte Henricsson att Petter i Granhult var en sockenbo som den nye kyrkoherden borde bli bekant med. När tillfället kom tog han därför Widgren med sig till Granhult. Det var lite skumt när de kom in i kammaren, där Petter låg i sin säng. Följande dråpliga samtal uppstod den gången: - Gudda, gudda, Petter. - Nääj men si, gudda! Ä' dä' inte du, Birger. Dä' va' då förbannader rejält utå' dej å hälse på en fatti' sate. Men va' ä' dä' för en jäkel du har mä' dej ida'? - Det är Ftitiof Widgren, vår nye kyrkoherde. - Å fanken du Birger. Ä' den där den nye körkhäe'rn. Petter sätter sig mödosamt upp i sängen och ropar till sin dotter, som står vid köksspisen: - Hulda! Hulda! Sätt på koker'n å' kok ett sjuhällvittes startt kaffe, för nu har vi den nye körkhäe'rn här!
Källor
1) | HFL 1851-1861 Grythyttan, AID: v51209.b127.s120 |
| |
| |
2) | HFL 1881-1890 Grythyttan, AID: v51221.b38.s32 |
| |
|